Hoppa till innehållet

Garverimuseét i Sattajärvi. Foto: Johan Stomberg

Det gamla loggarveriet

Inför beredning i det gamla loggarveriet (barkgarveriet) togs bark från gran och vide i skogarna runt omkring.

 

Enda maskinen var en hackelmaskin som hackade barken i små bitar. Det tog omkring sex månader att barkgarva en kohud till färdigt läder. Det var hantverk från första till sista moment.

”Vi började i liten skala”, berättade Yrjö Kero. ”Tog emot hudar för så kallad löngarvning från folk som kom och ville ha hjälp med beredning av sina ren- och nöthudar. Så småningom började vi även att köpa in hudar för egen räkning, garva för avsalu”. Lädret som garvades i det lilla bygarveriet på hemgårdens tomt gick bland annat till byskomakare som efter tidens sed syddes upp till näbbskor och andra skodon för vardagsbruk åt ortens folk.

Den första anställda var Karl Wälivaara, svåger till Yrjö. Karl anställdes 1933 i garveriet och hade sedan en betydande del i företagets framgång.